The little plant by the end of the forest
En dag runt mitten av 1940-talet stängdes det lilla kalkbruket. Arbetarna ställde ifrån sig sina kärror och gick hem. Bruket hade det bara varit igång i tio år när konkurrenten köpte upp det för att omedelbart lägga ned det. Men bruket står fortfarande kvar vid skogskanten, relativt välbevarat trots den tid som gått.
A day in the mid 1940’s the small lime kiln plant was closed. The workers put their wheel barrows to the side and went home. The plant had only been in operation for ten years when the competitor bought it just to close it down. But the building still stands by the edge of the forest, relatively well preserved despite the years that have passed.
Men förfallet sätter oundvikligen in och även stölder har förekommit. Markägaren skulle gärna se att det rustades upp som industriminne, men det finns ingen finansiering för det. Och då bruket ligger mitt ute i naturen, bortom allfarvägarna, är det nog svårt att hitta finansiärer för ett renoveringsprojekt.
But the decay is unavoidable and there have been thefts as well. The property owner would like to se it renovated and preserved, but no-one is willing to pay for it. And because the plant is situated in the forest, away from roads and traffic, it is even more unlikely that someone would fund the renovation.
Från bruket leder järnvägsspår ner mot själva kalkbrottet.
From the plant railway tracks lead to the lime quarry.
Kalkbrottet är numera vattenfyllt då pumparna sedan länge stannat och taket på pumpbyggnaden kollapsat under många vintrars snö.
The lime quarry is water filled as the pumps stopped a long time ago and the roof of the pump building has collapsed due to many winters of snow.
Insidan av pump- och kompressorbyggnaden.
The inside of the pump and compressor building.
Kalken transporterades från brottet upp till toppen av ugnen där det släpptes ned för att brännas.
Runt bruket fanns ett järnvägsnät i miniatyr.
Det var s k Decauvillespår som byggde på modelljärnvägsprincipen, lösa sektioner som kunde sättas ihop och tas isär.
Det förekommer en historia om ett mystiskt försvinnande som skulle vara grund till nedläggningen. Den historien är åtminstone till största delen uppdiktad. Det är oklart om den person som historien handlar om ens existerat. Om någon vet mer om det, kontakta mig gärna (info under ”om”).
I galleriet nedan finns interiörbilder från kalkbruket. Klicka på valfri bild för att komma till galleriet.
Det var ett jekla bra researcharbete du hade gjort här, Kjell!
Så försvinnandet är en skröna alltså? Intressant! Jag gick på det helt klart 🙂
Var det bruket i det större samhället några mil bort som köpte detta eller, vet du?
Ja, det var det bruket du tänker på som köpte. Det där med skrönan, när man läser materialet lite noggrannare upptäcker man en del underligheter. Och i den lilla ”officiella” dokumentation jag hittat matchar den inte riktigt skrönan. Dessutom träffade jag ju nuvarande ägaren som inte heller riktigt verkade känna till den delen av historien.
Det kanske är en ren internetskröna.. Som lokalbefolkningen aldrig har hört 🙂