I en skog vid Tönnebro, strax söder om Söderhamn, kunde man en gång i mötas av två flygande tefatslikande hus som till synes svävade ovanför trädtopparna. Husen, som satt på topparna av 14 meter höga betongrörstorn, var av typen Futuro.
Nej, spökslottet är inget spökslott även om det sägs att det hittats spår av ockulta lekar i källaren. I själva verket var det bostad för tyska tjänstemän som arbetade vid det järnbruk som en gång fanns här. För här låg under 150 år regionens största industri. Det är svårt att tro när man idag besöker platsen då nästan ingenting finns kvar.
I den lilla orten Björnhammar finns en hel gata med övergivna 60-talsvillor. Husen på ”Lyckliga gatan” byggdes 1965, men idag står de tomma sedan flera år. I början av 90-talet bodde över 100 personer i samhället, tjugo år senare bor ett 20-tal personer kvar.
I de Värmländska skogarna, bortom bilvägarna och bara en liten bit från Norge och Dalsland, finns ett märkligt litet torp. I början av 1950-talet flyttade de sista invånarna ut, men man lät möbler och inredning bli kvar. Nu, drygt 60 år senare, ser allt i stort sett likadant ut. Men trots att torpet står olåst får det stå i stort sett orört.
En gång ett tingshus och ett gästgiveri. Nu ett bortglömt och svårt förfallet trähus i en träddunge som knappast noteras av de förbipasserande. Men en gång sjöd här av liv och rörelse, och strax bredvid fanns både krog och arrestlokal.
Prora – en gång menat att bli ett semesterparadis för det nationalsocialistiska Tysklands arbetare. Här, vid en vidsträckt Östersjöstrand, skulle 20 000 personer samtidigt semestra med helpension i tio dagar varje år. Bakom projektet låg KdF, ”Kraft durch Freude” (”Kraft genom glädje”) som var nationalsocialisternas statligt kontrollerade fritidsorganisation.
Rajtet is gone
[Rivet/Torn down 2013] Har precis nåtts av beskedet att ödehuset Rajtet revs för någon dag sedan. Troligen var det enda möjliga utvägen, men det är ändå trist att ett av Sveriges mest kända ödehus nu försvunnit för alltid.
I have just been informed that the abandoned house called Rajtet was torn down a day or two ago. There was probably no alternative, but it’s still sad that one of the most well known abandoned houses in Sweden is gone forever.
End of the mine
År 1989 lades järnmalmsgruvan i Grängesberg ned. Ända sedan 1500-talet hade då järnmalmsbrytning varit den dominerande näringen i det lilla samhället.
In 1989 the mine in Grängesberg closed down. Since the 1500’s the mine had been the dominating industry in the small town.
”Alice bor inte här längre” var Martin Scorseses genombrottsfilm och visades under ett helt år på biografen Lilla Kvarn på Biblioteksgatan i Stockholm vid mitten av 70-talet. Det var ungefär samtidigt som man byggde Övre Norrbacka, området på bilderna.
