På medeltiden bedrev man gruvbrytning i öppna dagbrott varifrån horisontella gångar löpte. Själva brytningen gick till så att man eldade mot bergsväggen varefter man gick lös på den med hackor och andra redskap. Det var ett smutsigt, farligt och troligen rätt skrämmande arbete. Det var mörkt, klädseln var usel, förbränningsgaserna spred sig i gruvan och brännskador var vanliga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.