Där kvarnhjulen stannat

På Vikbolandet i Östergötland ligger en vacker gammal kvarn från 1870. Efter 140 års tjänst  stängdes den igen för gott 2010. Kvar står maskinerna som i princip skulle kunna startas igen när som helst.

I fönstren med fönsterbågar av gjutjärn speglar sig trafiken till det lilla samhällets centrum.

På 50-talet tog nuvarande ägare över kvarnen. Innan dess hade den drivits av en kvarnförening.

 

Kvarnföreningen tog över kvarnen 1943. Fram tills dess drevs den med ångkraft.

I samband med övertagandet elektrifierades kvarnen. Då höjdes även väggarna en meter så att man skulle få plats med nya maskiner. Man kan se att teglet längst upp under taket har en annan nyans. Tillbyggnaden i trä kom 1970.

Den är tömd på säd och spannmål för att hålla råttor och ohyra borta men i övrigt har den legat i stort sett som den lämnades.

Bakom remskivan står en gjuten kvarnsten, man kan se på märkningen att den vägde 1443 kg som ny. Allt eftersom den används minskar den dock i vikt.

Här nedan ser vi ett par valsstolar. Den närmaste används för rågmalning medan den bortre, röda, används för att mala vete.

Maskinerna är av märket Bühler, valsstolarnas Rolls Royce.

Repen används för att dirigera tillströmningen av säd till valsarna. Det är med dem man styr själva processen för att få önskat malgods.

Det här är själva kvarnen, i lådan ligger kvarnstenarna. Galgen till höger används för att lyfta dem.

I våningen under hittar vi transmissionsanordningen till valsverken. En 18 hk elmotor driver kvarnens maskiner.

Figurerna nedan kallas pådrag. De är startapparater för kvarnmaskinerna.

Under årens lopp har kvarnen byggts till vilket resulterat i en del vinklar och vrår.

Tillbyggnaderna gör sig påminda även inne i kvarnen.

Det här är en gammal decimalvåg. Det innebär att vikten på ena sida är proportionell (x10) mot vikten på den andra. Här ser vi två 50 kg-vikter på ena sidan som väger jämt mot en 10 kg-vikt på den andra.

Detta är gamla verktyg för att göra trädstammar till vattenledningar. De kommer från mjölnarens frus farfar som var pumpmakare.

”Äldre tiders ‘pumpmakare’, ett skrå med rötter i medeltid, utförde pumpar och ledningssystem av urborrade trädstammar. Yrkeskåren fanns kvar in på 1900-talet” (http://www.vvsforetagen.se/index.php3?use=publisher&id=3611)

Så här kunde det gå till: http://www.murberget.se/upptack/fotopost.aspx?foto=Fo-U1397

Vad ska nu hända med kvarnen? Maskinerna kommer i alla fall inte att startas igen. Men ägaren skulle gärna se att den gjordes om till restaurang med delar av den gamla inredningen kvar.  Låt oss hoppas att så kan bli fallet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *