Östra Silvbergs gruvor

The mines of Östra Silvberg

Östra Silvbergs gruvor är en av Sveriges äldsta gruvor. Här utvanns mycket silver under 1400-talet men bottenprover visar att brytning kan ha förekommit så tidigt som 700-800-talet. Gruvhålen är numera vattenfyllda med ett karakteristiskt vitriolblå vatten.

Östra Silvberg – one of Sweden’s oldest mines. During the 15:th century this was an important silver mine. The mine holes are now water filled with a characteristic bright blue water.

Nu finns inget kvar av de herrgårdar och torp som en gång fanns här. Däremot brer varphögarna ut sig över ett stort område.

Nothing is left of the old mansions and cottages, but heaps of tailings cover a large area.

På medeltiden bedrev man gruvbrytning i öppna dagbrott varifrån horisontella gångar löpte. Själva brytningen gick till så att man eldade mot bergväggen varefter man gick lös på den med hackor och andra redskap. Det var ett smutsigt, farligt och troligen rätt skrämmande arbete. Det var mörkt, klädseln var usel, förbränningsgaserna spred sig i gruvan och brännskador var vanliga.

During medeival times fire was used to crack the rock. Fumes from the fires filled he mine and the mining process was dirty and dangerous.

Bergsmännen ledde arbetet och de tilläts bära vapen. Själv arbetet utfördes ofta av gruvdrängar, det kunde vara brottslingar, lösdrivare eller personer som befriats från krigstjänst. De tilläts på sin höjd bära en matkniv.

A lot of the people that worked in the mines were convicts or homeless people. The supervisors were allowed to be armed, but the workers were not allowed to carry anything more dangerous than a table knife.

Gruvan är idag dykplats för avancerade hobbydykare. Sikten kan ligga på 10-12 meter och vattnets vitriolblå färg lär ge en alldeles speciell dykupplevelse. Storgruvan har varit 220 m djup. Idag ligger djupet på runt 50 meter. Maskinschaktet bredvid Storgruvan går ända ned till 247 meter. (Uppgiften om Storgruvans nuvarande djup är oklar och skulle behöva verifieras).

Today advanced hobby divers explore the mine. The visibility is up to 10-12 metres and the vitriol blue colour is said to make the diving experience rather special.

Omkring 1510 så hittades rikligt med silver i Salberget, sedermera Sala silvergruva. Östra Silvberg förlorade då sin betydelse även om gruvdriften fortsatte. 1597 ansågs Storgruvan vara utbruten, men brytning fortsatte även efter det i närliggande gruvhål.

På 1800-talet bröt man svavelkis. Av slaggresterna tillverkades stora mängder rödfärg.

Around 1510 large quantities of silver were found in Salberget, now Sala Silver Mine. After that Östra Silvberg lost its importance as a mine even if mining continued.

Gruvan lades ned för en tid vid 1800-talets mitt men öppnades igen 1915. Men blev då tvungen att pumpa allt vatten ur gruvan. Det tog två år att komma ner till 200 m. Under tiden fann man gamla stegar, stöttor och pumpar av trä som var i utmärkt skick på grund av det vitriolhaltiga vattnet. Under några år bröt man sedan zinkmalm och svavelkis.

The mine was closed completely around mid 1800 but reopened in 1915. It was then necessary to pump all the water out of the mine. It took two years to reach the 200 m level. Old wooden ladders, pumps and woodwork were found in good condition, preserved by the blue vitriol (cupric sulfate).

Ruinen av den gamla transformatorstationen från 1915 är en av de få byggnadsrester som idag finns kvar.

The old substation building from 1915 is one of the few buildings that remain.

Från transformatorstationen kan man se varphögarna breda ut sig.

From the old substation you can still see the large fields of tailings.

Innan gruvan lades ned 1920 så hann man med att bygga en 6 km lång linbana. Den kostade då 250.000 kr men såldes för endast 1000 kr. Linbanan revs 1931 och bara fundamenten finns kvar.

Under knappt 300 år hade gruvan endast producerat 91,3 kg silver.

Just before the mine was closed in 1920 a 6 km ropeway conveyor was built. Only some of the foundations are left today. 

During a period of just under 300 years the mine had only produced 91.3 kg of silver.

Bredvid gruvan ligger en medeltida ödekyrkogård. I den här graven vilar brukspatronen vid Östra Silvberg, Jonas Arnberg, som levde 1722 till 1795.

”Jonas Arnberg förvärvade 1764 Östra Silvberg … efter att ett par år tidigare ha anlagt sitt första rödfärgsverk vid Bondhyttan några km söder om Östra Silvberg. Han såg en möjlighet att ur de stora varphögarna utvinna rödfärg efter en redan 100-årig metod som han lärt sig vid Dylta bruk.”

Next to the mine is a deserted medeival cemetery. The person buried here, Jonas Arnberg (1722-1725), aquired the mine in 1764.

På kyrkogården låg en gång ett kapell, uppfört på 1400-talet. Här fanns också en mängd gravhällar av järn. Nu finns bara en kvar, när kyrkogården var som mest övervuxen togs många hällar bort för att t ex användas som bakhällar.

Den enda kvarvarande järnhällen är från 1663 och därunder vilar bruksägardottern Margareta Waldriansdotter från Bråfall.

Only one of the old metal plates that used to cover the graves remain. Most of them have been used for baking ovens.

[Källor: Framför allt information från Länsstyrelsen i Dalarna samt Baggbodykarnas webbplats]

3 thoughts on “Östra Silvbergs gruvor

    • Hej, ursäkta sent svar. Tyvärr kan jag inte svara på det, det var ett tag sedan jag läste på om Östra Silvberg och nu hittar jag inte riktigt all dokumentation. Jag har något minne om att jag sett an uppgift att den gick till Gustavs mellan Säter och Borlänge, men det är inget jag alls kan bekräfta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *