Lyckliga gatan

I den lilla orten Björnhammar finns en hel gata med övergivna 60-talsvillor. Husen på ”Lyckliga gatan” byggdes 1965, men idag står de tomma sedan flera år. I början av 90-talet bodde över 100 personer i samhället,  tjugo år senare bor ett 20-tal personer kvar.

Man kan se ett flertal övergivna hus här och var i samhället, men ”Lyckliga gatan” är helt övergiven.

Tyvärr har övergivenheten också medfört en hel del förstörelse, vilket av naturliga skäl inte uppskattas av de som bor kvar.

Björnhammar har en historia som daterar sig till 1872 då ett järnbruk anlades på platsen.

Vid slutet av 1800-talet såg järnbruksepoken sitt slut, men strax efteråt startade istället ett glasbruk här. Tyvärr dröjde bara några år innan det brann ned.

År 1905 bildades aktiebolaget Gryts bruk som startade en mekanisk verkstad och tråddrageri i Björnhammar.

1950 förlades även spiktillverkning hit. Dessutom tillverkade man armeringsprodukter.

Trots en brand under 50-talet så fortsatte tillverkningen och under 70-talet byggdes fabriksytan ut.

Men så kom 80-talets konjunkturnedgång och lönsamheten försämrades drastiskt.

Till slut såldes bolaget och efter rekonstruktion fokuserade man enbart på spik.

Iden moderna spikfabriken jobbar idag endast 15 personer.

Varför just ”Lyckliga gatan” tömts helt på folk medan det i resten av samhället omväxlande är bebott och övergivet är oklart.

År 2005 klassades Björnhammar dessutom ned från småort till – ja, vadå?

Samhällets butik stängde på 90-talet.

Även de gamla arbetarbostäderna står tomma.

6 thoughts on “Lyckliga gatan

  1. Läsvärt och väldokumenterat som alltid!
    Visst är det så att bruket ägde husen på denna gata och att behovet av arbetskraft minskat kraftigt i och med att man automatiserat tillverkningen av spik i allt högra grad? De som bodde här behövdes helt enkelt inte längre.

    • Som jag förstått det var det dels så att man behövde skära ner och fokusera produktionen efter rekonstruktionen, dels så innebar ny teknik mindre behov av personal.

      Jag har också hört att bruket ägde ”Lyckliga gatan”, men jag har inte hittat någon bekräftelse på det. Men varför tömdes just de husen helt medan det i resten av byn är blandat övergivet och bebott? Blev de som bodde där helt enkelt uppsagda från sina hus? Fick de inte bo kvar om de jobbade på annat håll? Vore intressant att få lite mer fakta.

  2. Han som äger stället ville bara ha Pengar men vet ej hur man tjänar dom , fabriken ägdes av Nils Erik bock . Han köpte allt därborta och sedan lovade han GULD & GRÖNA SKOGAR , men lika många andra som BARA vill ha pengar skiter i hur det ser ut .

    Vittnen finns på hans behandling :/

  3. Lyckliga Gatan finns inte mer.

    Bara brädhögar återstår nu av arbetarbostäderna. Hade vägarna förbi en kväll och svängde in. Mörkt hade det hunnit bli, så det var först när jag kom fram dit där första huset har stått, som jag såg att nåt inte såg ut som tidigare.

    Det bor ju barn där omkring nu, i olika åldrar. Kan tänka mig att det kan ha påskyndat processen. Mycket att skada sig på.

    Skadegörelsen har ju varit anmärkningsvärd senaste året. Insåg det, när jag var där i somras, att det inte bara kunde stå kvar som det gjort.

    Men jag tycker att man i stället skulle hägnat in det och gjort ett officiellt museum av det. Tagit inträde. Det var ju ett väldigt populärt utflyktsmål. Man hade kanske rentav kunnat rekrytera guider bland ungdomarna på förläggningen? Berättat för dom om samhällets historia och skapat ett intresse av att sprida informationen vidare. Språket skulle dom ha lärt sig på nolltid – det gör ju ungdomar. Och dom skulle säkerligen ha tyckt det var roligare att leda runt turister än att vandalisera.

    Men tyvärr tycks det alltid finnas nån regel i vägen för alla såna idéer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *